SweFi – Svensk HiFi-wiki

Denna sida är skrivskyddad. Du kan titta på källkoden, men inte ändra den. Kontakta administratören om du anser att du bör kunna ändra sidan.
**Jag hade burit med mig** genom trettio år, minnet av en högtalare som likt en obelisk reste sig från golvet mitt i lokalen hos [[legendariska_hifi_butiker:radiolagret|Radiolagret]]. Jag förstod att detta var något märkvärdigt. Själv fick jag vara nöjd med att kunna hosta upp de 4500kr som mina QLN One kostade fast jag helst skulle velat ha ett par Signatur, den snäppet större QLN-högtalaren. 

2014 fick jag möjlighet att köpa bättre grejer än mina QLN som för övrigt gått en match mot en av mina katter och förlorat matchen. Båda diskanterna var sönder… Kattskrället 🥰 hade suttit ovanpå högtalaren och sänkt ned en tass för att se hur det kändes att riva litet i ett par element, och det kan jag tala om att för mig kändes det inte lika bra som tydligen för katten. Högtalarna spelade fortfarande men i diskanten uppstod ett rasslande ljud.

Ute hos en handlare såg jag ett begagnat par Mårten Monk vilka jag fick till ett rimligt pris och dessa fick följa med hem. I Mölnlycke hade jag precis hämtat ett litet slutsteg från Harmony Design, A90 och som försteg använde jag min dac från Wadia, inköpt på samma ställe som Mårten Monk.

Allt var frid och fröjd till jag beslöt mig för att uppdatera förstärkeriet. Det blev det större slutsteget från Mattias och hans matchande försteg. Till min besvikelse kunde jag inte höra några större skillnader i ljudet. Jag förstod samtidigt att mina Mårten Monk satte gränserna. 

Så när jag i slutet av september 2015 fick se en annons om ett par högtalare jag kände igen från Radiolagret tvekade jag inte. Jag tog mig ut på Hising Island och provlyssnade. Nå detta var något annat än Mårten Monk, så mycket förstod jag.

Det blev affär och jag fick hjälp med att transportera hem obeliskerna och döm om min häpnad när en helt annan ljudbild öppnade sig. En helt ny värld spred sig i mitt rum. Där stod dom, högtalarna från Radiolagret någon gång i slutet av åttio- början av nittiotalet.

Ett par Respons. Och oj vilket lyft. Det de små Monk inte mäktade ta fam fanns nu i en välbalanserad ljudbild. Mitt allra första intryck var att ljudet blev snäppet mörkare men också mer naturligt. Sedan öppnade sig himelriket och jag var hemma.